Runes kalas blev riktigt kul! Han var på partyhumör och lekte fullt ut hela dagen. Folk droppade in från 10 på förmiddagen tills en bit in på kvällen, så det var en trött 1-åring som till sist gick och la sig. Och hans föräldrar var också ganska trötta...
Eftersom svärmor bestämt sig för att stanna lite extra nästa dag så fick Rune sällskap och jag kunde passa på att sticka ut med hojen en sväng. Det var lite lurigt väder, men jag valde ändå kortärmat och korta byxor, mest för att jag inte ville att sommaren skulle vara såhär kass redan i juni. Trampade på ut ur stan och märkte direkt att det där riktiga drivet aldrig infann sig. Hade inte det där lilla extra där man kan mala på i timmar med bra tryck, utan fick slita om jag ville upp i fart.
Cyklade över Torup, bort mot Södra Sandby och en sväng mot Gårdstånga och sen mot Lund innan jag Tråkmånsen vände för att köra samma väg tillbaka. På vägen tillbaka började det regna lite smått och när jag kom in i Dalby small det till ordentligt ovanifrån. Världens ösregn och åskväder. Som tur är var jag precis vid en butik och jag kunde ta skydd samtidigt som jag bunkrade snickers och cola. Vägen hem sen var inte så kul. Dyngsura skor och kallt så jag kortade av rundan lite och tog närmsta väg hem. Men hurra för att jag alltid har en vindväst med mig! Totalt fick jag ihop 11.1 mil på 4 h 01 min och snittpulsen 138 (139 utanför stan). Detta kan jag jämföra med förra långpasset som också var på 11.1 mil fast med bra tryck i benen. Det gick dock bara en kvart snabbare, men då var snittpulsen hela 146. Det är svårt att jämföra hastigheter och tider när man cyklar, för väder och vind avgör så mycket, men helt klart är att 139 är en komfortpuls numera. När jag låg i 146 i fyra timmar så var det jobbigt, riktigt jobbigt. Någonstans däremellan borde min cykelpuls på Kalmar ligga. När jag kom fram igår så stack jag ut och sprang en kortis direkt, drygt 3 km, och förutom lite stel i ryggen och frusna tår så kändes det helt lugnt. Kanske ska man play it safe och köra lite lugnare på hojen för att sen orka springa hyfsat? Det blir ju roligare så iallafall.
Jag har funderat ett slag på att höja sadeln lite och igår fipplade jag upp den en hel centimeter. Det kan tyckas lite, men på en cykel är det ganska mycket. Och det märktes, det blev en annan sittställning och trycket på händerna ökade rätt mycket. Ryggen var inte heller helt van vid den nya böjen, men jag tänkte att det vänjer den sig säkert vid. Det som jag inte tänkte på var det jag märkte i morse: hög sadel kan ge ont i hälsenan. Höger hälsena ömmar rejält i dag. Jag hoppas att det lägger sig snabbt och får väl passa på att simma så länge istället. Nån fördel ska man ju ha av att man tränar en sport med tre grenar. Sen har vänster knä gnällt hela dagen också. Så sadeln åker definitivt ner lite igen. Men det år en svår balansgång, för med hög sadel slapp jag helt känningar i hamstrings. Sicken skitkropp man har. Men mer ont i kroppen peppar mig ännu mer till att genomföra min rehabträning och sen jävlar ska jag köra så det ryker.
lördag 28 juni 2008
onsdag 25 juni 2008
Naprapatens dom
I dag bar det av till naprapaten Björn på Tre Kotor för ett första besök. Egentligen har jag lite svårt för putslustiga företagsnamn, något som ju annars frisörer är mästare på. Tänker bl a på Sax-o-fönen och Clip Day. Vet inte varför just frisörer brukar vitsa till det, jag har försökt ta upp det med KArina som u är fd frisör, men hon är också oförstående. Anyway, Björn gav ett seriöst och kompetent intryck och det är ju det viktigaste. Han gick igenom min kropp grundligt, gjorde tester, mätte svank och försökte hitta varför jag har såna problem med ryggen och hamstrings. Jag saknar tydligen tydligen svank, mer eller mindre, och har en riktigt dålig hållning. Behöver brösta ut mig mer, kaxa upp mig. Min rumpa är också för svag i förhållande till lårmusklerna. Efter lite knäck-, knak- och stretchbehandling gick vi igenom olika övningar jag kan köra hemma för att komma till rätta med det och nu känner jag mig riktigt peppad. Köpte loss en sån där upplåsbar jätteboll också för att kunna köra vissa av övningarna.
Den första är bara benböj med ett kvastskaft på raka armar. Det låter ganska lätt, men med min rygg går det inte alls just nu, jag böjer mig framåt. Nästa övning var "stålmannen på boll" där jag ligger med magen på bollen, lyfter vänster hand och tumme mot taket och höger ben. Sen växlar man såklart. Övning nummer tre var den jävligaste. Jag ligger på mage och spänner ihop skulderbladen och upp med benen, detta i 8* 1 minut. Den övningen kommer ge träningsvärk, det kan jag lova. Avslutningsvis ska jag köra utfallssteg för att stärka rumpan. Inte så många övningar till att börja med, men förhoppningsvis ger det resultat.
Känner jag att det ger resultat kan jag ju fundera på att träna på kliniken. De hade ett litet gym för funktionell styrketräning och så har de coachad gruppträning nån gång i veckan. Men först hemmaträning.
Medan jag var hos naprapaten så var Rune hemma hos Katarina och Emil och busade. Emil och Rune kan leka riktigt bra ihop nu och de lär sig en massa av varandra. Kanon att jag fick hjälp med lite barnpassning, det tackar jag för och hoppas jag får återgälda det en annan gång.
Imorrn fyller Rune år! Första födelsedagen och det känns lite stort. Får tankar om förlossningen och hans första dagar och blir lite rörd. Bara ett år sen han var en liten pytting och nu är han en ganska stor bit som precis lärt sig gå. Känns både som det bara gått en dag och tusen år på samma gång.
Den första är bara benböj med ett kvastskaft på raka armar. Det låter ganska lätt, men med min rygg går det inte alls just nu, jag böjer mig framåt. Nästa övning var "stålmannen på boll" där jag ligger med magen på bollen, lyfter vänster hand och tumme mot taket och höger ben. Sen växlar man såklart. Övning nummer tre var den jävligaste. Jag ligger på mage och spänner ihop skulderbladen och upp med benen, detta i 8* 1 minut. Den övningen kommer ge träningsvärk, det kan jag lova. Avslutningsvis ska jag köra utfallssteg för att stärka rumpan. Inte så många övningar till att börja med, men förhoppningsvis ger det resultat.
Känner jag att det ger resultat kan jag ju fundera på att träna på kliniken. De hade ett litet gym för funktionell styrketräning och så har de coachad gruppträning nån gång i veckan. Men först hemmaträning.
Medan jag var hos naprapaten så var Rune hemma hos Katarina och Emil och busade. Emil och Rune kan leka riktigt bra ihop nu och de lär sig en massa av varandra. Kanon att jag fick hjälp med lite barnpassning, det tackar jag för och hoppas jag får återgälda det en annan gång.
Imorrn fyller Rune år! Första födelsedagen och det känns lite stort. Får tankar om förlossningen och hans första dagar och blir lite rörd. Bara ett år sen han var en liten pytting och nu är han en ganska stor bit som precis lärt sig gå. Känns både som det bara gått en dag och tusen år på samma gång.
måndag 23 juni 2008
Långpassens tid
Nu är långpassens tid här och det är långa löppass som står högst upp på prioriteringslistan inför Kalmar triathlon. Jag tror att jag klarar att simma 3860 meter i ok fart, även om jag aldrig simmat längre än 1500 i sträck. Jag vet att jag klarar att cykla 18 mil i hyfsat tempo. Men tyvärr är jag nästan lika säker på att jag med dagens form inte klarar att hålla mig löpande en hel marathon, speciellt inte efter alla förmiddagslekarna. Anledningen är att jag inte sprungit ett riktigt långpass sen Växjö marathon i oktober 2007. Så nu är tanken att få till så många långa löppass som möjligt före Kalmar triathlon om 40 dagar. För att lyckas med det så måste jag ha ordentligt med vilodagar. Cykling och simning får bli när det blir. Jag tror ändå jag lagt grunden för cyklingen eftersom jag cyklat kontinuerligt sen maj förra året och hunnit med runt 260 mil hittills i år. När jag väl cyklar ska jag försöka köra kombinationen hårt och långt för jag återhämtar mig relativt fort efter cyklingen, så lika bra att mjölka ur max där. Simningen är ändå körd, jag har tränat för lite sista månaderna så där ska jag bara runt. Ska försöka lägga in några pass här och där men det är verkligen lågprioriterat.
Så igår stack jag ut på första långpasset på tusen år kändes det som. Det var duggregn i luften och precis för kallt för kortärmat: ett riktigt perfekt väder att springa länge i. Jag har börjat springa med mp3-spelare och tankat upp den med P3 dokumentärer för att få nån intellektuell input som föräldraledig. Så jag masade mig framåt i lugn takt till "tonerna" av dokumentären om Kalixhärvan, runt nåt varv i Pildammarna och sen ner mot havet. Nere vid Bo01 började det göra ont i hamstrings men jag är så trött på mina kassa hamstrings att jag bara gjorde nåt slags strechande karatespark och sen joggade jag vidare längs Ribban. Jag märkte att det gick bättre att springa på mjuka underlag, så jag höll mig grus- och grässtigar så gott det gick. På hemvägen tog jag ett innervarv i Pildammsparken och kom sedan hem efter 2 timmar och tio minuters löpning. Konditionsmässigt var jag knappt påverkad, men kroppen var sliten. Ont i knän, hamstrings och lite i ryggen. Jag tror det är långpassen på cykel som gett bra träning, nu ska bara den löpsspecifika träningen få göra sitt så kanske kroppen hänger med också.
På onsdag har jag tid hos naprapat med inriktning mot funktionell rörlighet. Han ska utvärdera mig och ge mig ett träningsschema för att bli bättre i ryggen. Kanske blir det nån behandling också, vi får se.
Ikväll blir det tårta för att fira Karinas födelsedag. Tänkte försöka hitta på nåt kul till middag också, även om mina matlagningskunskaper är lika dåliga som mina hamstrings. Men det går väl googla och jag är ju faktiskt livsmedelsutbildad så följa recept ska jag väl kunna :)
Så igår stack jag ut på första långpasset på tusen år kändes det som. Det var duggregn i luften och precis för kallt för kortärmat: ett riktigt perfekt väder att springa länge i. Jag har börjat springa med mp3-spelare och tankat upp den med P3 dokumentärer för att få nån intellektuell input som föräldraledig. Så jag masade mig framåt i lugn takt till "tonerna" av dokumentären om Kalixhärvan, runt nåt varv i Pildammarna och sen ner mot havet. Nere vid Bo01 började det göra ont i hamstrings men jag är så trött på mina kassa hamstrings att jag bara gjorde nåt slags strechande karatespark och sen joggade jag vidare längs Ribban. Jag märkte att det gick bättre att springa på mjuka underlag, så jag höll mig grus- och grässtigar så gott det gick. På hemvägen tog jag ett innervarv i Pildammsparken och kom sedan hem efter 2 timmar och tio minuters löpning. Konditionsmässigt var jag knappt påverkad, men kroppen var sliten. Ont i knän, hamstrings och lite i ryggen. Jag tror det är långpassen på cykel som gett bra träning, nu ska bara den löpsspecifika träningen få göra sitt så kanske kroppen hänger med också.
På onsdag har jag tid hos naprapat med inriktning mot funktionell rörlighet. Han ska utvärdera mig och ge mig ett träningsschema för att bli bättre i ryggen. Kanske blir det nån behandling också, vi får se.
Ikväll blir det tårta för att fira Karinas födelsedag. Tänkte försöka hitta på nåt kul till middag också, även om mina matlagningskunskaper är lika dåliga som mina hamstrings. Men det går väl googla och jag är ju faktiskt livsmedelsutbildad så följa recept ska jag väl kunna :)
måndag 16 juni 2008
Göteborg triathlon
Efter nästan 30 mils bilkörande nådde jag fram till ett Hindås i ösregn. Det var väl inte direkt det väder jag förväntat mig och tyvärr hade jag packat därefter också: ingen regnjacka, men solglasögon och solhatt:) Jag var där ganska tidigt och det var bra för då fick jag chans att kolla igenom växlingsområdet, cykelbanan, simbanan och löpbanan. Jag hann också provcykla och kolla så att inte cykeln skulle ha stukat till sig under bilfärden.
Cykelbanan var lite lurig i starten, det var en brant nerförsbacke direkt med en 90-graderskurva och sen en brant uppförsbacke. Därför valde jag att ställa cykelskorna på marken istället för att ha dem i pedalerna. Eftersom det öste ner stoppade jag löparskor plus strumpor i en ICA-påse.
Hur mycket tid man än har på sig så blir det stressigt till slut och medan jag stod och packade upp skor och annat så hörde jag hur speakern bad folk gå ner till vattnet för avprickning. Fort smörja in fot- och handleder med vaselin och sen kränga på våtdräkten. På väg ner mot vattnet lyckades jag tappa min ena öronpropp, men en vänlig själ hade en extra som jag fick. Starten var ute i vattnet så man fick simma ut sen trampa vatten några minuter. Det låter som nåt jobbigt, men med våtdräkt på så flyter man nästan av sig själv.
När starten gick for de framför mig i väg som kanonkulor. Sedan var det en tre fyra minuters vattenbrottning innan jag kunde hitta min egen rytm. Jag tog det dock helt lugnt hela tiden, visste att det värsta som kan hända är att jag får syrebrist för då blir det jobbigt. Första varvet av två gick kanon, jag prickade bojerna väldigt bra. Förmodligen var det för att jag höll mig nära andra simmare som både kunde simma rakt och navigera, för på andra varvet var det glesare med folk och jag simmade efter egen nvigering och jag hamnade konstant helt fel, långt bort från alla andra. Hursomhelst så gick simningen över all förväntan, kom upp ur vattnet på 27.29 min enligt egen tidtagning.
Precis när man kom upp ur vattnet var det en riktigt brant backe och min puls skenade totalt. Jag kollade på klockan och noterade 192, vilket är 1 slag från det högsta jag någonsin haft och det var på ett maxpulstest. Efter jag sprungit upp för backen valde jag därför att dra av mig våtdräkten utan innan växlingszonen för att se om det stoppet skulle hjälpa ner pulsen lite.
Inne i växlingen gick sedan allt väldigt effektivt. På med hjälm och skor och sen ut. Inga problem. Det jag däremot hade problem med var kroppen. Jag hade ingen koll på hur hårt jag cyklade. Min puls var stenhög, jag hade pigga ben och det kändes kanon. Låg en hel del nere i aerobågen jag lånat av Katarina och det funkade bra äen om jag aldrig tränat med båge. När jag cyklade om en kille med strömlinjeformad hjälm och diskhjul insåg jag att jag förmodligen cyklade alldeles för fort och jag slog av lite på tempot. Tyvärr var det nog lite för sent, för jag fick lida hela loppet av den hårda starten. På tredje varvet av fem så började det kännas i ryggen och jag fick stretcha lite då och då, det fortsatte jag med loppet ut. Jag vågade inte heller ligga mer i aerobågen nåt mer. Det var inte så att ryggen påverkade cyklingen egentligen, men jag var rädd att jag skulle kunna få ont till löpningen. Men stretchingen och det lite lägre tempot gjorde sitt och ryggen mådde bättre.
Växlingen från cykling till löpning var inte helt lätt. Regnet hade gjort att mina fötter totalt domnat bort och jag hade ingen känsel från hälen till tårna. Att få på ett par strumpor och skor på blöta fötter utan känsel var knepigt. Sen var jag lite klantig och joggade ut med cykelhjälmen så jag fick vända och lämna den.
Löpningen var ett rent helvete och inget annat. Det var förmodligen den värsta löpning jag gjort. Jag hade mjölksyra och var stum redan från första metern och sen då ingen känsel i fötterna. Banan var kuperad och gick på blött flis, vilket knappast är optimalt om man är trött i benen. Den var upplagd som en vändbana där man sprang fyra 2.5 km-varv. Första varvet var bara obehagligt och jobbigt, andra varvet fick jag lite flyt och det rullade på i skaplig fart, började tro på tider runt 46 minuter även om det var riktigt tungt. Men sen kom illamnåendet och pulsen ville aldrig gå ner efter backarna och de två sista varven gick riktigt sakta. Jag försökte med att dricka lite vatten, men illamåendet släppte ändå inte. Kom i mål på en löptid på 50 min 10 sek ungefär och totaltiden 2h 38 min 50 sek.
Som helhet var det en kul erfarenhet, men löpningen var så jobbig att det pajjade helhetsintrycket lite. Jag har funderat på varför det gick som det gick på löpningen. Jag gick nog ut lite väl hårt på cyklingen och det straffade sig i slutänden. Det är inte bra att börja löpningen med mjölksyra och kramp i båda benen. Sen kan det vart så att jag drack för lite. Det enda jag drack före loppet var en kopp kaffe till frukost och en halvliter vatten i bilen. På cyklingen drog jag i mig 3 dl vatten, 5 dl sportdryck och en gel.
Simningen gick långt över förväntan. Lär jag mig bara navigera och simma rakt så kan det nog bli riktigt bra. Oväntat nog så var det riktigt jäkla kul också. Att simma ute bland massor av andra triathleter är så långt ifrån tråkig inomhusträning det kan bli.
Cyklingen gick nog rätt bra ändå. Jag kom runt på 1.16 h och även om jag hoppats på 1.10 så var det ju en rätt knepig bana med hela 10 vändpunktsvändningar där farten går ner mot noll och sen en del backar och dåligt väder. Så jag får nog vara nöjd med den också.
Löpningen kan jag inte riktigt vara nöjd med, men jag får istället vara stolt över att jag kämpade mig igenom den.
På totalen så så har jag fått en del lärdomar:
-alltid extra öronproppar
-alltid regnkläder med
-överdragstights istället för byxor så man kan uppvärmningscykla
-ta det lite lugnt i växling 1 så pulsen går ner
-öppna lite lugnt i cyklingen och hitta farten/pulsen underifrån
-dricka mer före loppet
-träna med aerobåge
-ha ännu mer vaselin på fotlederna så det går fortare att få av sig våtdräkten
-träna navigering och att simma rakt
Mina officiella tider:
Sim (+ löp till växling): 00:30:22
Växling 1: 00:00:57
Cykel: 01:16:08
Växling 2: 00:01:13
Löpning: 00:50:11
Totalt: 02:38:50
Pulser:
Simning HR 162
Växling HR 185
Cykling HR 171
Växling HR --
Löpning HR 177
Totalt HR 172
Cykelbanan var lite lurig i starten, det var en brant nerförsbacke direkt med en 90-graderskurva och sen en brant uppförsbacke. Därför valde jag att ställa cykelskorna på marken istället för att ha dem i pedalerna. Eftersom det öste ner stoppade jag löparskor plus strumpor i en ICA-påse.
Hur mycket tid man än har på sig så blir det stressigt till slut och medan jag stod och packade upp skor och annat så hörde jag hur speakern bad folk gå ner till vattnet för avprickning. Fort smörja in fot- och handleder med vaselin och sen kränga på våtdräkten. På väg ner mot vattnet lyckades jag tappa min ena öronpropp, men en vänlig själ hade en extra som jag fick. Starten var ute i vattnet så man fick simma ut sen trampa vatten några minuter. Det låter som nåt jobbigt, men med våtdräkt på så flyter man nästan av sig själv.
När starten gick for de framför mig i väg som kanonkulor. Sedan var det en tre fyra minuters vattenbrottning innan jag kunde hitta min egen rytm. Jag tog det dock helt lugnt hela tiden, visste att det värsta som kan hända är att jag får syrebrist för då blir det jobbigt. Första varvet av två gick kanon, jag prickade bojerna väldigt bra. Förmodligen var det för att jag höll mig nära andra simmare som både kunde simma rakt och navigera, för på andra varvet var det glesare med folk och jag simmade efter egen nvigering och jag hamnade konstant helt fel, långt bort från alla andra. Hursomhelst så gick simningen över all förväntan, kom upp ur vattnet på 27.29 min enligt egen tidtagning.
Precis när man kom upp ur vattnet var det en riktigt brant backe och min puls skenade totalt. Jag kollade på klockan och noterade 192, vilket är 1 slag från det högsta jag någonsin haft och det var på ett maxpulstest. Efter jag sprungit upp för backen valde jag därför att dra av mig våtdräkten utan innan växlingszonen för att se om det stoppet skulle hjälpa ner pulsen lite.
Inne i växlingen gick sedan allt väldigt effektivt. På med hjälm och skor och sen ut. Inga problem. Det jag däremot hade problem med var kroppen. Jag hade ingen koll på hur hårt jag cyklade. Min puls var stenhög, jag hade pigga ben och det kändes kanon. Låg en hel del nere i aerobågen jag lånat av Katarina och det funkade bra äen om jag aldrig tränat med båge. När jag cyklade om en kille med strömlinjeformad hjälm och diskhjul insåg jag att jag förmodligen cyklade alldeles för fort och jag slog av lite på tempot. Tyvärr var det nog lite för sent, för jag fick lida hela loppet av den hårda starten. På tredje varvet av fem så började det kännas i ryggen och jag fick stretcha lite då och då, det fortsatte jag med loppet ut. Jag vågade inte heller ligga mer i aerobågen nåt mer. Det var inte så att ryggen påverkade cyklingen egentligen, men jag var rädd att jag skulle kunna få ont till löpningen. Men stretchingen och det lite lägre tempot gjorde sitt och ryggen mådde bättre.
Växlingen från cykling till löpning var inte helt lätt. Regnet hade gjort att mina fötter totalt domnat bort och jag hade ingen känsel från hälen till tårna. Att få på ett par strumpor och skor på blöta fötter utan känsel var knepigt. Sen var jag lite klantig och joggade ut med cykelhjälmen så jag fick vända och lämna den.
Löpningen var ett rent helvete och inget annat. Det var förmodligen den värsta löpning jag gjort. Jag hade mjölksyra och var stum redan från första metern och sen då ingen känsel i fötterna. Banan var kuperad och gick på blött flis, vilket knappast är optimalt om man är trött i benen. Den var upplagd som en vändbana där man sprang fyra 2.5 km-varv. Första varvet var bara obehagligt och jobbigt, andra varvet fick jag lite flyt och det rullade på i skaplig fart, började tro på tider runt 46 minuter även om det var riktigt tungt. Men sen kom illamnåendet och pulsen ville aldrig gå ner efter backarna och de två sista varven gick riktigt sakta. Jag försökte med att dricka lite vatten, men illamåendet släppte ändå inte. Kom i mål på en löptid på 50 min 10 sek ungefär och totaltiden 2h 38 min 50 sek.
Som helhet var det en kul erfarenhet, men löpningen var så jobbig att det pajjade helhetsintrycket lite. Jag har funderat på varför det gick som det gick på löpningen. Jag gick nog ut lite väl hårt på cyklingen och det straffade sig i slutänden. Det är inte bra att börja löpningen med mjölksyra och kramp i båda benen. Sen kan det vart så att jag drack för lite. Det enda jag drack före loppet var en kopp kaffe till frukost och en halvliter vatten i bilen. På cyklingen drog jag i mig 3 dl vatten, 5 dl sportdryck och en gel.
Simningen gick långt över förväntan. Lär jag mig bara navigera och simma rakt så kan det nog bli riktigt bra. Oväntat nog så var det riktigt jäkla kul också. Att simma ute bland massor av andra triathleter är så långt ifrån tråkig inomhusträning det kan bli.
Cyklingen gick nog rätt bra ändå. Jag kom runt på 1.16 h och även om jag hoppats på 1.10 så var det ju en rätt knepig bana med hela 10 vändpunktsvändningar där farten går ner mot noll och sen en del backar och dåligt väder. Så jag får nog vara nöjd med den också.
Löpningen kan jag inte riktigt vara nöjd med, men jag får istället vara stolt över att jag kämpade mig igenom den.
På totalen så så har jag fått en del lärdomar:
-alltid extra öronproppar
-alltid regnkläder med
-överdragstights istället för byxor så man kan uppvärmningscykla
-ta det lite lugnt i växling 1 så pulsen går ner
-öppna lite lugnt i cyklingen och hitta farten/pulsen underifrån
-dricka mer före loppet
-träna med aerobåge
-ha ännu mer vaselin på fotlederna så det går fortare att få av sig våtdräkten
-träna navigering och att simma rakt
Mina officiella tider:
Sim (+ löp till växling): 00:30:22
Växling 1: 00:00:57
Cykel: 01:16:08
Växling 2: 00:01:13
Löpning: 00:50:11
Totalt: 02:38:50
Pulser:
Simning HR 162
Växling HR 185
Cykling HR 171
Växling HR --
Löpning HR 177
Totalt HR 172
fredag 13 juni 2008
Packa stora kappsäcken
Nu är det snart dags för triathlonpremiären! Det är sjukt vad grejer man behöver för en triathlon! När man spelade handboll packade man ner skorna, handduk och ett pannband för att fånga Staffan Olsson-frisyren. Fick plats i en ICA-påse. Jag packade mina prylar i kväll och blev nästan chockad över hur mycket prylar jag la fram. Tre grenar kräver en jäkla massa; våtdräkt, googles, öronproppar, cykelskor, cykelglasögon, löparskor, mm mm. Och sen alla finlirprylar som t ex gummiband för att skorna ska sitta still i pedalerna vid växlingen och babypuder till skorna så att de är lätta att få på fast man är blöt. Ja det blir en hel del till slut.
Annars är läget inte helt bra. Jag drog på mig ryggont förra veckan och det har fortfarande inte gett med sig. Knaprar smärtstillande just nu och har inte kunnat träna nåt nästan. Men jag håller tummarna för att det ska ske underverk de två sista nätterna och att jag kan vara med, för nu är jag sugen!
Annars är läget inte helt bra. Jag drog på mig ryggont förra veckan och det har fortfarande inte gett med sig. Knaprar smärtstillande just nu och har inte kunnat träna nåt nästan. Men jag håller tummarna för att det ska ske underverk de två sista nätterna och att jag kan vara med, för nu är jag sugen!
söndag 8 juni 2008
Jobbig cykling i stekande sol
Äntligen! Efter ett par dagars träningsuppehåll på grund av ryggont så kunde jag ge mig ut med cykeln i morgonsolen. Eftersom det är Göteborg triathlon nästa helg så var jag sugen på att cykla kort och snabbt, men samtidigt är det rätt sällan som jag har chans att cykla lite längre pass, så valet däremellan var inte lätt. Jag fick kompromissa: Hyfsat långt och hyfsat snabbt. Bestämde mig för att försöka cykla en halv-Ironman (9 mil) på under 3 timmar. Jag hade inte gjort upp nån speciell rutt, men körde enligt regeln "nästan ingen vind = cykla mot Skanör".
Inför dagens cykling hade jag monterat på en aero bar som jag fått låna av Katarina. Jag tror dock att den är lite för kort och dessutom är inte cykeln alls inställd för den, men det var kul att prova. Hastigheten steg direkt med 1-2 km/h när jag la mig i bågen, men pulsen ökade också lite. Men med rätt inställningar och en massa träning på det så är det helt klart något som kommer snabba upp min cykling ordentligt. Får se om jag kör med båge i Göteborg, i Kalmar kommer jag iallafall ha en . En annan materialrelaterad grej var att jag cyklade utan strumpor, eftersom jag fått höra att jag under inga omständigheter kan ha strumpor på en triathlon... Det gick riktigt bra, även om det kändes ovant.
Milen tickade på och det var riktigt kul att cykla ute i solen. Jag försökte dricka ordentligt, men det är svårt att veta hur man ligger till där. På slutet mådde jag lite illa, förmodligen för att jag drack för lite. Jag vände i Skanör och sen cyklade jag ut på lite småvägar på ren chans, Skåne är verkligen ett myller av vägar. Till sist hittade jag rätt, cyklade in mot Jägersro och styrde sen ut mot Torup. En koll på klockan och jag insåg att snurren inne på Jägersro hade kostat onödig tid och 3-timmarsgränsen låg nu i riskzonen. Jag började dessutom bli lite seg, av både sol och hårt tempo, så det var inte helt kul att speeda upp i Bokskogens backar. När jag närmade mig Bara kunde jag klicka av klockan på 2:58:45 och jag var riktigt nöjd. Så fort har jag aldrig cyklat förut! Men istället för att softa hem insåg jag att jag kunde klara magiska 30-snittet över tio mil, så jag körde på hårt i ytterligare 20 minuter. Efter det var jag tom på energi och började må rätt illa. Cyklingen var inte så kul och energigel gav ingen större effekt längre. Tog det lite lugnare hem sista milen, rusade in, kramade lille Rune en kortis och stack sen ut en kort jogg med Hexa. Den blev bara fem minuter för jag ville inte riskera ryggen, men jag ville ändå springa lite för att få in känslan i kropp och hjärna. Vaderna var stumma och stela, men redan efter -3-4 minuter släppte det värsta.
Stötte på en kille som frågade mig:
-Folkets park är ditåt va? (pekar åt helt fel håll)
-Nej det är ditåt, svarar jag och pekar åt rätt håll.
-Det finns nog flera Folkets park, säger han, och traskar iväg åt helt fel håll.
Inför dagens cykling hade jag monterat på en aero bar som jag fått låna av Katarina. Jag tror dock att den är lite för kort och dessutom är inte cykeln alls inställd för den, men det var kul att prova. Hastigheten steg direkt med 1-2 km/h när jag la mig i bågen, men pulsen ökade också lite. Men med rätt inställningar och en massa träning på det så är det helt klart något som kommer snabba upp min cykling ordentligt. Får se om jag kör med båge i Göteborg, i Kalmar kommer jag iallafall ha en . En annan materialrelaterad grej var att jag cyklade utan strumpor, eftersom jag fått höra att jag under inga omständigheter kan ha strumpor på en triathlon... Det gick riktigt bra, även om det kändes ovant.
Milen tickade på och det var riktigt kul att cykla ute i solen. Jag försökte dricka ordentligt, men det är svårt att veta hur man ligger till där. På slutet mådde jag lite illa, förmodligen för att jag drack för lite. Jag vände i Skanör och sen cyklade jag ut på lite småvägar på ren chans, Skåne är verkligen ett myller av vägar. Till sist hittade jag rätt, cyklade in mot Jägersro och styrde sen ut mot Torup. En koll på klockan och jag insåg att snurren inne på Jägersro hade kostat onödig tid och 3-timmarsgränsen låg nu i riskzonen. Jag började dessutom bli lite seg, av både sol och hårt tempo, så det var inte helt kul att speeda upp i Bokskogens backar. När jag närmade mig Bara kunde jag klicka av klockan på 2:58:45 och jag var riktigt nöjd. Så fort har jag aldrig cyklat förut! Men istället för att softa hem insåg jag att jag kunde klara magiska 30-snittet över tio mil, så jag körde på hårt i ytterligare 20 minuter. Efter det var jag tom på energi och började må rätt illa. Cyklingen var inte så kul och energigel gav ingen större effekt längre. Tog det lite lugnare hem sista milen, rusade in, kramade lille Rune en kortis och stack sen ut en kort jogg med Hexa. Den blev bara fem minuter för jag ville inte riskera ryggen, men jag ville ändå springa lite för att få in känslan i kropp och hjärna. Vaderna var stumma och stela, men redan efter -3-4 minuter släppte det värsta.
Stötte på en kille som frågade mig:
-Folkets park är ditåt va? (pekar åt helt fel håll)
-Nej det är ditåt, svarar jag och pekar åt rätt håll.
-Det finns nog flera Folkets park, säger han, och traskar iväg åt helt fel håll.
onsdag 4 juni 2008
Växling vid havet
Vi var en rätt liten skara från Heleneholm som träffades ute vid Sibbarp för att få tips och träning i växlandets ädla konst. Vår mentor var Jona som verkligen överöste oss med bra-att-veta-saker. Först gick hon igenom hur hon tyckte en växling bör gå till. Det ska vara metodiskt och full fokus på en sak i sänder. Och man ska veta exakt vad som kommer näst; upp med googles i pannan, vänster hand tar kardborren, höger dragkedjan, dra ner våtdräkten från vänster axel, osv. Vi övade sen på att hoppa upp och av från cykeln, först med gympaskor på och sen gick vi över till att ha cykelskorna fastsatta i pedalerna. Hopp upp på sadeln, i med båda fötterna i skorna och sen trampa upp farten, sist spänna kardborren.
Jag hade ju en idé om att göra lite långsamma komfortväxlingar där jag tar på mig strumpor och cykelskor och sen joggar ut med hojen, men det var det ju inte tal om. "Man cyklar inte med strumpor", fick jag höra. Jona menade att bara för att man är nybörjare så finns det ingen anledning att växla långsamt. Bättre lära sig rätt från början. Och det har hon ju egentligen rätt i. Så jag lovade att köra full växling redan i Göteborg om en dryg vecka.
Vi avslutade med examen, hopp i plurret med våtdräkt och sen simmade jag nära max för att få upp tävlingsstress, sen upp på bryggan och en riktigt växling. Inte så lätt att få av våtdräkten... Inte så lätt att få i blöt fot i cykelskorna... men det går. Och det kommer gå fortare med ännu mer träning. Jag fick också en kommentar om min simning: den är väldig sned och mycket vinglig. Så det blir till att öva navigering nästa gång jag simmar. Appropå simning så var det dubbel premiär i dag. Första utomhussimmet i år och första utomhus med våtdräkt. Jag skulle lätt kunnat simma nån halvtimme till för det var verkligen superskönt i vattnet.
Tog en lite kort jogg innan vi avslutade med en fika och triathlonsnack i kvällsolen. En riktigt kul träning!
Jag hade ju en idé om att göra lite långsamma komfortväxlingar där jag tar på mig strumpor och cykelskor och sen joggar ut med hojen, men det var det ju inte tal om. "Man cyklar inte med strumpor", fick jag höra. Jona menade att bara för att man är nybörjare så finns det ingen anledning att växla långsamt. Bättre lära sig rätt från början. Och det har hon ju egentligen rätt i. Så jag lovade att köra full växling redan i Göteborg om en dryg vecka.
Vi avslutade med examen, hopp i plurret med våtdräkt och sen simmade jag nära max för att få upp tävlingsstress, sen upp på bryggan och en riktigt växling. Inte så lätt att få av våtdräkten... Inte så lätt att få i blöt fot i cykelskorna... men det går. Och det kommer gå fortare med ännu mer träning. Jag fick också en kommentar om min simning: den är väldig sned och mycket vinglig. Så det blir till att öva navigering nästa gång jag simmar. Appropå simning så var det dubbel premiär i dag. Första utomhussimmet i år och första utomhus med våtdräkt. Jag skulle lätt kunnat simma nån halvtimme till för det var verkligen superskönt i vattnet.
Tog en lite kort jogg innan vi avslutade med en fika och triathlonsnack i kvällsolen. En riktigt kul träning!
tisdag 3 juni 2008
Shoppa är kul!
Det är alltid roligt att shoppa träningsprylar! Fick nyss hem en beställning från Lewa Sport med bl a en triathlon top. Tyvärr blev det nåt missförstånd (förmodligen stod jag för missförståndet...) och istället för en diskret topp med dragkedja som går hela vägen ner så fick jag en skrikig topp med fem blaffiga Ironman-loggor på, ingen dragkedja och den slutar vid naveln. Nåja, den ser iallafall jävligt snabb ut.
Jag lyckades också fynda min favvo-gel: PowerBar Blackcurrant med koffein. Stadium sålde ut dem för de ska byta märke och jag köpte det som fanns kvar plus lite energy bars också. Det är den överlägset godaste gelen jag har smakat och jag kan dra på långpass bara för att få ursäkta i mig en sån.
I beställningen fanns också en löparkeps med nät på sidorna och den behövdes verkligen i dag. Puh, vad varmt det är! Jag var iallafall smart nog att sticka i väg hyfsat tidigt på förmiddagen för att slippa värsta värmen, men det känns ändå lite mosigt i huvudet så här efteråt. Som tur är så kan man släpa hur mycket vatten som helst i barnvagnen, så vätskebrist ska jag inte behöva få iallafall. Löpningen med barnvagn går riktigt bra nu. Jag springer mer sällan, men desto längre i stället, så distanserna är upp mot 15 km. Längre än så vill jag inte springa med Rune för då blir han nog uttråkad och jag vill helst sluta medan han fortfarande tycker det är skoj.
Nästa helg är Göteborg triathlon och det ska bli spännande att se var löpformen befinner sig för jag har verkligen ingen aning. Jag kollade i min träningsdagbok och ser att det enda snabba passet jag sprungit i år är ett pass med IT4-intervaller, dvs intervaller i halvmarafart. Sen har jag ett pass med intervalleri marathonfart. That's it, resten har varit långsamt. Fast min mil i Göteborgs triathlon kommer kanske gå lika sakta som träningstempot i lågpuls... vem vet? Och sen kommer det förstås bli spännande att se hur jag står cykel- och simmässigt också, fast där har jag liksom inget att jämföra med. Jag är iallafall taggad men lite nervös för växlingarna. Tur vi ska ha växlingsträning i morrn med klubben. Och så är jag lite nervös för att jag inte ska fatta banan. När jag var med i en duathlon i höstas sprang jag fel sista varvet och blev då passerad av en lagkamrat som jag jagat hela loppet och som jag precis kommit om en kvart tidigare. Riktigt irriterande. Nu såg jag att han just drog Sthlm marathon på sub-3 så det var väl ändå ok att förlora mot honom:) Eller extra irriterande, jag kan intebestämma mig för vilket...
Jag lyckades också fynda min favvo-gel: PowerBar Blackcurrant med koffein. Stadium sålde ut dem för de ska byta märke och jag köpte det som fanns kvar plus lite energy bars också. Det är den överlägset godaste gelen jag har smakat och jag kan dra på långpass bara för att få ursäkta i mig en sån.
I beställningen fanns också en löparkeps med nät på sidorna och den behövdes verkligen i dag. Puh, vad varmt det är! Jag var iallafall smart nog att sticka i väg hyfsat tidigt på förmiddagen för att slippa värsta värmen, men det känns ändå lite mosigt i huvudet så här efteråt. Som tur är så kan man släpa hur mycket vatten som helst i barnvagnen, så vätskebrist ska jag inte behöva få iallafall. Löpningen med barnvagn går riktigt bra nu. Jag springer mer sällan, men desto längre i stället, så distanserna är upp mot 15 km. Längre än så vill jag inte springa med Rune för då blir han nog uttråkad och jag vill helst sluta medan han fortfarande tycker det är skoj.
Nästa helg är Göteborg triathlon och det ska bli spännande att se var löpformen befinner sig för jag har verkligen ingen aning. Jag kollade i min träningsdagbok och ser att det enda snabba passet jag sprungit i år är ett pass med IT4-intervaller, dvs intervaller i halvmarafart. Sen har jag ett pass med intervalleri marathonfart. That's it, resten har varit långsamt. Fast min mil i Göteborgs triathlon kommer kanske gå lika sakta som träningstempot i lågpuls... vem vet? Och sen kommer det förstås bli spännande att se hur jag står cykel- och simmässigt också, fast där har jag liksom inget att jämföra med. Jag är iallafall taggad men lite nervös för växlingarna. Tur vi ska ha växlingsträning i morrn med klubben. Och så är jag lite nervös för att jag inte ska fatta banan. När jag var med i en duathlon i höstas sprang jag fel sista varvet och blev då passerad av en lagkamrat som jag jagat hela loppet och som jag precis kommit om en kvart tidigare. Riktigt irriterande. Nu såg jag att han just drog Sthlm marathon på sub-3 så det var väl ändå ok att förlora mot honom:) Eller extra irriterande, jag kan intebestämma mig för vilket...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
