Med bara några få dagar kvar så är det dags att släppa negativa tankar om skador och sånt skit. Håller benet så håller det, annars får jag komma på nåt under vägen. Nu är det full fart och fokus som gäller. I kväll blir det ett simpass med klubben som sista träning. Kommer dra några lugna längder med våtdräkt och så ska jag testa mina nya googles. Inför viktiga handbollsmatcher laddade jag alltid med att se VM-finalen 1990 på video. Nu ska jag se filmerna om Ironman Hawaii 2005 och 2006 som är redigerade på det mest tårdrypande sätt och jag kan inte tänka mig bättre laddning.
På cykelpass i mörker med underkylt regn i pannan så fanns fokus på Kalmar. Nu blir det tvärtom: I Kalmar ska jag ha jävlaranammat från helvetespassen i bakhuvudet och målgången framför mig.
Sen kan man ju inte låta bli att undra: har man slutspelsskägg på en Ironman?
onsdag 30 juli 2008
söndag 27 juli 2008
Bu för alla skador, hurra för havet
Nu är det mindre än en vecka kvar och tankarna handlar alltmer om Kalmar. Tyvärr handlar det mest om skador, känns som det är säsongens tema... På cyklingen i torsdags rev jag upp mina gamla taskiga hamstrings igen och det känns rätt illa just nu. Visserligen fem dagars vila framför mig, men jag känner mig ändå osäker på hur det ska gå.
Trist på en annars så underbar träning i kvällsolen. Tove hade lyckats dra ihop ett stort gäng heleneholmare och vi cruisade först runt i en stor klunga för att sen dela upp oss för tempocykling runt en 24-km-bana. I klungan låg jag par med hennes danske tränare Jens som gav mig en massa råd och tips inför Kalmar. Jag har ju haft problem med att få ner pulsen efter simningen och han menade att jag måste prioritera det och ta det riktigt lugnt i början på cyklingen. Jag fick också lära mig ännu en anledning till att inte ha strumpor på cyklingen. När man kissar så rinner det längs benen och ner i skorna - då vill man inte ha strumpor. En massa bra råd alltså...
Jag började fundera på om jag är överkänslig inför lopp och känner efter för mycket. Men jagtror inte det, utan jag tror bara att jag helt enkelt är skadad jämt nu för tiden, men med tre grenar går det alltid att lösa. Jag springer och så får jag ont, då kan man cykla istället och när det gör ont så får det bli simning. Känns inte hållbart i långa loppet. Jag behöver verkligen en totalrenovering så efter Kalmar får säsongen vara slut, även om den blev kort.
Igår blev det en riktig fin simning nere i Västra hamnen. Gick ner vid Scaniaplatsen och fick nästan tränga mig fram bland alla badgäster som valt att päsa i solen. Man känner sig lite skum när man glider runt i våtdräkt på ett sånt ställe, men med badmössa och googles på så kan man vara säker på att ingen känner igen en :) Simmade ut och kände lite på havet och drog sen 6*6 minuter i bra tempo och med full fokus på andning och navigering. Det var verkligen ett toppenpass och min navigering känns allt bättre. Har varit lite nojjig med att simma själv i havet, men det känns helt säkert att simma utmed alla badbryggorna.
På kvällen blev det sen rajtantajtan med alkoholfri öl och veganburgare på Möllevångsfestivalen. Rune gillade speciellt karnevalstågets sambamusik och jag speciellt tågets osannolika mix av glittriga sambarövar och den poltiska möllanvänstern.
Trist på en annars så underbar träning i kvällsolen. Tove hade lyckats dra ihop ett stort gäng heleneholmare och vi cruisade först runt i en stor klunga för att sen dela upp oss för tempocykling runt en 24-km-bana. I klungan låg jag par med hennes danske tränare Jens som gav mig en massa råd och tips inför Kalmar. Jag har ju haft problem med att få ner pulsen efter simningen och han menade att jag måste prioritera det och ta det riktigt lugnt i början på cyklingen. Jag fick också lära mig ännu en anledning till att inte ha strumpor på cyklingen. När man kissar så rinner det längs benen och ner i skorna - då vill man inte ha strumpor. En massa bra råd alltså...
Jag började fundera på om jag är överkänslig inför lopp och känner efter för mycket. Men jagtror inte det, utan jag tror bara att jag helt enkelt är skadad jämt nu för tiden, men med tre grenar går det alltid att lösa. Jag springer och så får jag ont, då kan man cykla istället och när det gör ont så får det bli simning. Känns inte hållbart i långa loppet. Jag behöver verkligen en totalrenovering så efter Kalmar får säsongen vara slut, även om den blev kort.
Igår blev det en riktig fin simning nere i Västra hamnen. Gick ner vid Scaniaplatsen och fick nästan tränga mig fram bland alla badgäster som valt att päsa i solen. Man känner sig lite skum när man glider runt i våtdräkt på ett sånt ställe, men med badmössa och googles på så kan man vara säker på att ingen känner igen en :) Simmade ut och kände lite på havet och drog sen 6*6 minuter i bra tempo och med full fokus på andning och navigering. Det var verkligen ett toppenpass och min navigering känns allt bättre. Har varit lite nojjig med att simma själv i havet, men det känns helt säkert att simma utmed alla badbryggorna.
På kvällen blev det sen rajtantajtan med alkoholfri öl och veganburgare på Möllevångsfestivalen. Rune gillade speciellt karnevalstågets sambamusik och jag speciellt tågets osannolika mix av glittriga sambarövar och den poltiska möllanvänstern.
torsdag 24 juli 2008
Nio dagar kvar...
Om nio dagar smäller det! Startskottet på Kalmar triathlon går 0700 den 2 augusti. Jag hade egentligen lagt upp en fiffig vilo- och toppningsplan för sista två veckorna, men pga vadskadan så blir det mest fokus på vila tyvärr. Den enda träning jag kan köra vettigt är simning, så därför tog jag ett lite längre pass igår och simmade 1h40 min. Jag började med 1000 meter rätt av, fortsatte med 10*200 och avslutade med 5*100. Istället för vilopauser la jag in 50 meter bröstsim för att inte får ner pulsen så mycket men ändå vila crawl-musklerna. Tanken var att jag i första hand inte skulle träna simning, utan "löpning", dvs hålla igång de energiprocesser som kommer behövas vid längre distanser. Egentligen skulle jag väl simmat lite till, men kroppen började bli slak och jag stack hem. Dessutom har jag aldrig simmat så långt förut, 4300 meter, så jag är nöjd.
Ikväll ska Tove Wiklund hålla cykelpass med klubben och det tänkte jag hänga med på. Hon har utlovat ett lugnt tempo i början och det tänkte jag fortsätta med hela passet. Ska jag vara ärlig så hoppas jag nog egentligen på att hon ska dela med sig av nåt hemligt knep som hjälpte henne till 9.26 på Ironman Austria för några veckor sedan. Kanske kan det hjälpa mig till sub-12 i Kalmar :)
Ikväll ska Tove Wiklund hålla cykelpass med klubben och det tänkte jag hänga med på. Hon har utlovat ett lugnt tempo i början och det tänkte jag fortsätta med hela passet. Ska jag vara ärlig så hoppas jag nog egentligen på att hon ska dela med sig av nåt hemligt knep som hjälpte henne till 9.26 på Ironman Austria för några veckor sedan. Kanske kan det hjälpa mig till sub-12 i Kalmar :)
söndag 20 juli 2008
Håglös cykling
Hur kan jag ha missat Flight of the Conchordes? Det roligaste jag sett på länge.
I dag blev det en två och en halv timmes cykelrunda i jobbig vind följd av 34 minuters bricklöpning. Kommer snåla in på löpningen nu inför Kalmar för att spara på min vad, men jag var tvungen att provspringa tävlingstightsen med den lilla cykelblöjan. De kändes helt ok.
Det var ingen bra träningsdag i dag. Kände mig energilåg, håglös, illamående och utan tryck i benen. Jag undrar om jag helt enkelt tränat för lite på sista tiden. Eller så är jag inte helt återställd från Sövde fast jag kände mig fräsch redan två dagar efter.
Colting bröt Ironman Lake Placid efter cykelstrul, men Björn Andersson ligger två med bara en dryg mils löpning kvar. Heja heja!
I dag blev det en två och en halv timmes cykelrunda i jobbig vind följd av 34 minuters bricklöpning. Kommer snåla in på löpningen nu inför Kalmar för att spara på min vad, men jag var tvungen att provspringa tävlingstightsen med den lilla cykelblöjan. De kändes helt ok.
Det var ingen bra träningsdag i dag. Kände mig energilåg, håglös, illamående och utan tryck i benen. Jag undrar om jag helt enkelt tränat för lite på sista tiden. Eller så är jag inte helt återställd från Sövde fast jag kände mig fräsch redan två dagar efter.
Colting bröt Ironman Lake Placid efter cykelstrul, men Björn Andersson ligger två med bara en dryg mils löpning kvar. Heja heja!
fredag 18 juli 2008
Inaktiva muskler och swimmer's high
I dag gick jag till sjukgymnast på Idrottsmedicinskt center i Malmö. Jag gick egentligen dit för att fixa mitt vad- och hälseneproblem inför Kalmar triathlon, men när sjukgymnasten fick nys om mitt rygg/bäckenproblem och hamstrings så gjorde han en grundlig undersökning. Han kom fram till en del intressanta saker. Bland annat behöver jag stärka mina gluteus medius, som är en viktig muskel för löpning. Är de svaga så blir det ofta belastningsskador i benen. Detta ska jag dock jobba med senare, för nu ligger prio ett på en annan grej, nämligen Transversus abdominis. Enligt sjukgymnasten är det vår kanske viktigaste stabiliserande muskelgrupp. När han provade mina transversus så kunde jag överhuvudtaget inte aktivera vänstra sidan. Han gjorde nåt slags massage så att jag skule kunna aktivera, men det gick fortfarande inte. Det hade han aldrig varit med om förut sa han och försökte med ytterligare tre behandlingar, inget hjälpte. Han hämtade sin lite äldre kollega som skulle vara expert på den här typen av grejer och han lyckades med lite mer hårdhänt behandling göra så att jag kunde aktivera vänstersidan. Den lite äldre sjukgymnasten sa att han varit med om det en gång tidigare och att det var träningen "babyrörelser" som gäller. Jag ska ligga på rygg med knäna mot taket, knäveck böjda 90 grader, handflatorna mot taket och sen lyfta rumpan några cm och statiskt hålla emot. Målet är att jag ska klara 3*1 min.
Sen analyserades mitt löpsteg, sprang barfota på löpband och jag hade tydligen och helt oväntat ganska bra löpsteg. Satte ner foten fint. Det enda anmärkningsvärda var en liten framfotspronation, men enligt den lite äldre killen så fanns ingen anledning att laborera med nåt på min kropp förrän jag fixat mina transversus, de är tydligen kritiska. Antagligen har jag slutat använda dem för ganska länge sedan eftersom det var så svårt att få igång dem. Kanske vid min ryggskada för tre år sen? Sedan har jag lärt mig använda andra (fel) muskler istället. Vår simtränare har sagt att jag har ok drag med högern, men dåligt med vänstern, kanske kan det också bero på detta.
Jag frågade lite om stretching för vaden och om jag kunde köra exentriska vadhävningar. Jo, det vore bra sa han. Det var ett lite märkligt besök. Jag fick inte så mycket råd om min vad, men jag fick desto mer annat. Det kändes som de här sjukgymnasterna kunde sin sak och jag ska tillbaka om en vecka, då ska han kolla aktiveringen och sen lära mig övningar för gluteus medius.
Hittat på nätet, Halmstad högskola:
"När en person startar en rörelse, så är det bålen som aktiveras först. 30-50 ms före armar och ben rör det sig i transversus abdomnis som stabiliseras. Om man saknar denna reflexmässiga aktivering så är man i riskzonen för ryggproblem."
Jag provade övningen hemma, körde 45 sek, 35 sek, 30 sek och en sista gång 40 sek. Fy vad jobbig övning. Men nu är jag peppad på att bli bra så nu ska jag göra mina övningar duktigt. Har ju en drös andra övningar från naprapaten också.
Efter behandlingen och undersökningen stack jag och simmade en sväng, eftersom jag ändå hade barnvakt ett tag till. Detta var lite av en magisk simning. För lite mindre än ett år sedan var jag på Källbybadet i Lund och tänkte bli triathlet. Jag kunde knappt crawla mer än några meter sen fick jag andningsproblem. Detta kommer aldrig gå tänkte jag. Men jag beställde en bok, Total Immersion, och började göra massa övningar. Till hösten gick jag med i en crawlkurs. Nu ett år senare så gick jag in och satte över 3300 meter på en dryg timme. Jag blev riktigt stolt över mig själv. Det är såna här minnen man ska ha med sig när det känns motigt och man tycker man är värdelös och inte kan lära sig nåt nytt.
Sen analyserades mitt löpsteg, sprang barfota på löpband och jag hade tydligen och helt oväntat ganska bra löpsteg. Satte ner foten fint. Det enda anmärkningsvärda var en liten framfotspronation, men enligt den lite äldre killen så fanns ingen anledning att laborera med nåt på min kropp förrän jag fixat mina transversus, de är tydligen kritiska. Antagligen har jag slutat använda dem för ganska länge sedan eftersom det var så svårt att få igång dem. Kanske vid min ryggskada för tre år sen? Sedan har jag lärt mig använda andra (fel) muskler istället. Vår simtränare har sagt att jag har ok drag med högern, men dåligt med vänstern, kanske kan det också bero på detta.
Jag frågade lite om stretching för vaden och om jag kunde köra exentriska vadhävningar. Jo, det vore bra sa han. Det var ett lite märkligt besök. Jag fick inte så mycket råd om min vad, men jag fick desto mer annat. Det kändes som de här sjukgymnasterna kunde sin sak och jag ska tillbaka om en vecka, då ska han kolla aktiveringen och sen lära mig övningar för gluteus medius.
Hittat på nätet, Halmstad högskola:
"När en person startar en rörelse, så är det bålen som aktiveras först. 30-50 ms före armar och ben rör det sig i transversus abdomnis som stabiliseras. Om man saknar denna reflexmässiga aktivering så är man i riskzonen för ryggproblem."
Jag provade övningen hemma, körde 45 sek, 35 sek, 30 sek och en sista gång 40 sek. Fy vad jobbig övning. Men nu är jag peppad på att bli bra så nu ska jag göra mina övningar duktigt. Har ju en drös andra övningar från naprapaten också.
Efter behandlingen och undersökningen stack jag och simmade en sväng, eftersom jag ändå hade barnvakt ett tag till. Detta var lite av en magisk simning. För lite mindre än ett år sedan var jag på Källbybadet i Lund och tänkte bli triathlet. Jag kunde knappt crawla mer än några meter sen fick jag andningsproblem. Detta kommer aldrig gå tänkte jag. Men jag beställde en bok, Total Immersion, och började göra massa övningar. Till hösten gick jag med i en crawlkurs. Nu ett år senare så gick jag in och satte över 3300 meter på en dryg timme. Jag blev riktigt stolt över mig själv. Det är såna här minnen man ska ha med sig när det känns motigt och man tycker man är värdelös och inte kan lära sig nåt nytt.
söndag 13 juli 2008
Sövde triathlon
Så var det dags för Sövde triathlon, halv-IM. Jag har haft problem med hälsenorna och vaden på sistone och inte kunnat träna och planen var att jag skulle se det här som ett träningspass i simning, sen köra en växling, cykla i väg en kortis och bryta. Därför var jag inte alltför taggad när jag åkte ut till Sövde ihop med min åskådande kompis Uffe.
När vi kom fram fick jag direkt tycka-synd-om-mig-själv-vibbar. Hela området kring badplatsen var invaderat av triathleter, tempocyklar och våtdräkter och det fullkomligt osade tävling i luften. Jag vill också vara med!! Inte bara simma. Nåja, vi minglade runt lite och snackade med klubbkompisar som alla var på topphumör. Jag fick dessutom min tävlingsdräkt från Craft, med Heleneholms tryck och färger och jag var inte lite stolt när jag krängde på den.
Jag riggade upp mina prylar och drog på våtdräkten. Nu jäklar var det järnet som gällde på simingen, jag skulle ju inte behöva ha några krafter alls kvar efter den eftersom jag tänkte bryta på cyklingen. Samtidigt var jag medveten om att järnet på simningen lätt kan innebära slarv med andning och teknik, så det gäller att simma med ett kontrollerat driv.
När startskottet gick så var det ett mindre kaos. Folk var som tokiga och köttade sig fram. Efter lite vattenlöpning slängde jag mig i vattent och försökte få till några simtag utan att bli helt sönderstångad. Så här fortsatte det ett tag men efter ett par hundra meter så lättade det. Jag är rätt kass på navigera, men provade en ny metod som jag testat fram i simhallen,med en kombination av tretakts- och tvåtaktsandning. Andas vänster-vänster-titta upp-höger. I början gick det inte alls och jag kryssade fram och tillbaka, men på slutet gick det bättre.
Banan var tvåvarvsbana och vid varvningen kollade jag på klockan: 15 minuter! Kan det vara sant? Jag börjde fundera på om det kanske var tre varv man skulle simma ändå, för jag trodde omöjligt att jag skulle kunna simma halva på 15 minuter. Mitt mål var ju under 40. Men det visade sig stämma och jag kom upp ur vattnet på 28.53 enligt min egen tidtagning.
Joggade upp till växlingszonen och såg nöjt att en fartfantom till klubbkompis inte hade hämtat ut sin hoj än. Lyckan var kortvarig, medan jag gjorde min sjukt långsamma växling (skulle ändå bryta) så passerades jag av honom och vi gick ut ungefär samtidigt.
Cyklingen kändes ok - det gjorde inte ont i hälsenan utan bara lite i vaden. Jag beslutade därför att cykla hela första varvet av tre (3*3 mil). Väl ute på cyklingen fick jag känna på baksidan av min relativt snabba simning: jag cyklade inte om nån, utan blev omcyklad av hur många som helst. Som tur är släppte de på korta motionsklassen på vår bana så jag fick passera lite folk, bl a en kille med mtb och ryggsäck(!). Anyway, cyklingen gick bra och jag fick 57 min på första varvet. Andra varvet började det blåsa rätt rejält och det var motvind ut till vändpunkten. Jag började också känna av att den kuperade banan, men lyckades bita ihop och passerade på ca 58 min. Sista varvet var tungt. Jag började få lite mjölksyra och jag minns speciellt några långa backar medmotvind - de var inte kul. Dessutom kom ett illamående pga av all gel och sportdryck. Jag körde sportdyck varje kvart och gel gel (150 kcal) varje halvtimme. Det var klart för mycket för mig.
Sista varvet gick på en dryg timme, men då tog jag det lugnt och spann på lätta växlar sista 5-6 km. Kom in för växling efter att ha cyklat på 2h57 min. Då hade jag bestämt mig för att fullfölja loppet, men bryta om jag fick ont i hälsenan. Efter en långsam växling lunkade jag ut på stela ben. Stelheten släppte efter nån kilometer, men jag bestämde mig för att springa lugnt och kontrollerat och inte jaga tider, ville varken förvärra skadan alltför mycket eller dra på mig en onödigt lång återhämtning. Trots att det kändes som en riktig another-day-at-the-office-löpning så varvade jag de två första varven på 27 minuter var och räknade ut att det skulle ge mig en löptid på ca 1h 48 min. På andra varvet blev jag passerad av Jona som såg oförskämt fräsch ut. Inte lönt att haka på där inte. Hon muntrade upp mig med nåt i stil med att "snart är det inte långt kvar till näst sista varvet". Det är till att se positivt på saker... Men det kändes ändå bra och kontrollerat ända till varvning, men så kom illamåendet ordentligt. Jag fick sänka tempot något och det var inte längre lika kul. Men sen hann jag upp en kille som tog mig i slutet på cyklingen. Vi sprang sen och pratade skit i säkert 4 km innan han drog iväg i en backe där jag inte orkade hänga på. Grymt social sport, alla hejar på alla och man tävlar i första hand mot sig själv. Kan man hjälpa en medtävlande gör man det. På mitt andra varv sprang en kille och snackade med mig i en minut, sen sa han att nu var han tvungen att dra för han hade en rätt bra tid på gång. Han såg jag senare överst på pallen i en av Age Group-klasserna. Skön kille!
På sista varvet mådde jag duktigt illa och vågade knappt dricka nåt. Målgången var riktigt skön och jag sprang direkt till väteskebordet och öste i mig vatten. Magen var helt tom så jag proppade i mig bullar och bananer och efter nån kvart mådde jag finfint igen. Sluttiden blev 5.23 vilket jag är väldigt nöjd med. Mest nöjd är jag med simningen som var ofantligt mycket snabbare än jag hoppats på. Och så är jag såklart väldigt nöjd över att jag aldrig bröt. Och att jag satte vadjäveln på plats.
Tider och medelpuls:
Simning 28.50 + 50 sek upp till växling, HR 167
T1 2:26 min
Cykling 2h57 min, HR 162
T2 1:52 min
Löpning1h 51 min 46 sek, HR 150
Totalt 5 h 23 min 5 sek, HR 163
När vi kom fram fick jag direkt tycka-synd-om-mig-själv-vibbar. Hela området kring badplatsen var invaderat av triathleter, tempocyklar och våtdräkter och det fullkomligt osade tävling i luften. Jag vill också vara med!! Inte bara simma. Nåja, vi minglade runt lite och snackade med klubbkompisar som alla var på topphumör. Jag fick dessutom min tävlingsdräkt från Craft, med Heleneholms tryck och färger och jag var inte lite stolt när jag krängde på den.
Jag riggade upp mina prylar och drog på våtdräkten. Nu jäklar var det järnet som gällde på simingen, jag skulle ju inte behöva ha några krafter alls kvar efter den eftersom jag tänkte bryta på cyklingen. Samtidigt var jag medveten om att järnet på simningen lätt kan innebära slarv med andning och teknik, så det gäller att simma med ett kontrollerat driv.
När startskottet gick så var det ett mindre kaos. Folk var som tokiga och köttade sig fram. Efter lite vattenlöpning slängde jag mig i vattent och försökte få till några simtag utan att bli helt sönderstångad. Så här fortsatte det ett tag men efter ett par hundra meter så lättade det. Jag är rätt kass på navigera, men provade en ny metod som jag testat fram i simhallen,med en kombination av tretakts- och tvåtaktsandning. Andas vänster-vänster-titta upp-höger. I början gick det inte alls och jag kryssade fram och tillbaka, men på slutet gick det bättre.
Banan var tvåvarvsbana och vid varvningen kollade jag på klockan: 15 minuter! Kan det vara sant? Jag börjde fundera på om det kanske var tre varv man skulle simma ändå, för jag trodde omöjligt att jag skulle kunna simma halva på 15 minuter. Mitt mål var ju under 40. Men det visade sig stämma och jag kom upp ur vattnet på 28.53 enligt min egen tidtagning.
Joggade upp till växlingszonen och såg nöjt att en fartfantom till klubbkompis inte hade hämtat ut sin hoj än. Lyckan var kortvarig, medan jag gjorde min sjukt långsamma växling (skulle ändå bryta) så passerades jag av honom och vi gick ut ungefär samtidigt.
Cyklingen kändes ok - det gjorde inte ont i hälsenan utan bara lite i vaden. Jag beslutade därför att cykla hela första varvet av tre (3*3 mil). Väl ute på cyklingen fick jag känna på baksidan av min relativt snabba simning: jag cyklade inte om nån, utan blev omcyklad av hur många som helst. Som tur är släppte de på korta motionsklassen på vår bana så jag fick passera lite folk, bl a en kille med mtb och ryggsäck(!). Anyway, cyklingen gick bra och jag fick 57 min på första varvet. Andra varvet började det blåsa rätt rejält och det var motvind ut till vändpunkten. Jag började också känna av att den kuperade banan, men lyckades bita ihop och passerade på ca 58 min. Sista varvet var tungt. Jag började få lite mjölksyra och jag minns speciellt några långa backar medmotvind - de var inte kul. Dessutom kom ett illamående pga av all gel och sportdryck. Jag körde sportdyck varje kvart och gel gel (150 kcal) varje halvtimme. Det var klart för mycket för mig.
Sista varvet gick på en dryg timme, men då tog jag det lugnt och spann på lätta växlar sista 5-6 km. Kom in för växling efter att ha cyklat på 2h57 min. Då hade jag bestämt mig för att fullfölja loppet, men bryta om jag fick ont i hälsenan. Efter en långsam växling lunkade jag ut på stela ben. Stelheten släppte efter nån kilometer, men jag bestämde mig för att springa lugnt och kontrollerat och inte jaga tider, ville varken förvärra skadan alltför mycket eller dra på mig en onödigt lång återhämtning. Trots att det kändes som en riktig another-day-at-the-office-löpning så varvade jag de två första varven på 27 minuter var och räknade ut att det skulle ge mig en löptid på ca 1h 48 min. På andra varvet blev jag passerad av Jona som såg oförskämt fräsch ut. Inte lönt att haka på där inte. Hon muntrade upp mig med nåt i stil med att "snart är det inte långt kvar till näst sista varvet". Det är till att se positivt på saker... Men det kändes ändå bra och kontrollerat ända till varvning, men så kom illamåendet ordentligt. Jag fick sänka tempot något och det var inte längre lika kul. Men sen hann jag upp en kille som tog mig i slutet på cyklingen. Vi sprang sen och pratade skit i säkert 4 km innan han drog iväg i en backe där jag inte orkade hänga på. Grymt social sport, alla hejar på alla och man tävlar i första hand mot sig själv. Kan man hjälpa en medtävlande gör man det. På mitt andra varv sprang en kille och snackade med mig i en minut, sen sa han att nu var han tvungen att dra för han hade en rätt bra tid på gång. Han såg jag senare överst på pallen i en av Age Group-klasserna. Skön kille!
På sista varvet mådde jag duktigt illa och vågade knappt dricka nåt. Målgången var riktigt skön och jag sprang direkt till väteskebordet och öste i mig vatten. Magen var helt tom så jag proppade i mig bullar och bananer och efter nån kvart mådde jag finfint igen. Sluttiden blev 5.23 vilket jag är väldigt nöjd med. Mest nöjd är jag med simningen som var ofantligt mycket snabbare än jag hoppats på. Och så är jag såklart väldigt nöjd över att jag aldrig bröt. Och att jag satte vadjäveln på plats.
Tider och medelpuls:
Simning 28.50 + 50 sek upp till växling, HR 167
T1 2:26 min
Cykling 2h57 min, HR 162
T2 1:52 min
Löpning1h 51 min 46 sek, HR 150
Totalt 5 h 23 min 5 sek, HR 163
fredag 4 juli 2008
Sövde triathlon och Ulf Lundell
Nu har jag anmält mig till Sövde triathlon som är om en dryg vecka. Distansen är halv Ironman, dvs 1930 m simning, 90 km cykel och 21.1 km löpning. Jag tror det blir det perfekta genrepet inför Kalmar och dessutom ska det bli jättekul att tävla. Den här distansen passar nog mig perfekt. Den är inte kort så man slipper ta i så himla mycket, men den är inte heller toklång så man behöver inte plågas i evigheter. Det är en av anledningarna till att Tom Rodgers döpte sin bok om halv-IM till "The Perfect Distance". Andra anledningar är att det är relativt kort återhämtning, man behöver inte träna de riktigt långa cykelpassen som är så svåra att kombinera med ett normalt familjeliv och man klarar flera tävlingar per år. Sen verkar det vara en härlig kombination av fart och uthållighet.
Nu är tanken att inte gå för max, för direkt efter tävlingen måste jag vara fit for fight för sista finslipet inför Kalmar. Taktiken är därför att träna på det mesta inför Kalmar genom att köra samma vätske- och energiplan och ungefär samma fart. Simma så bra jag kan utan att få andnöd. Cykla lugnt och försöka hitta pulsen underifrån, första 3-4 milen ganska lågt ner i puls för att sen öka lite sista halvan. Det finns många teorier om hur man ska lägga upp cykling på halv och hel Ironman-distans. Tom Rodgers menar att man ska börja relativt lugnt så att kroppen ställer in sig på fett som primära energikällan. När man cyklat halva ungefär kan man lura kroppen och öka intesiteten men ändå bibehålla relativt hög andel energi från fett. För mig handlar det dock om att ta det lugnt så att jag inte sliter ut mig inför löpningen. Om det sen tar en kvart extra så gör det inget. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas hitta den låga puls jag vill. Det är inte alltid så lätt i tävlingssammanhang och ännu mindre efter en simning.
Löpningen tänker jag ta lugnt och stilla. Det är här skade- eller utsliningsrisken är störst och det är löpning som ger lång återhämtning. Jag tänker inte bestämma nån fart innan, men jag ska försöka låtsas som om jag hade en mara framför mig. Dessutom vill jag kunna njuta lite av tävlingen och inte må pyton som under hela löpningen i Göteborg triathlon.
"En inställd spelning är också en spelning", menade ju Ulf Lundell en gång i tiden. Precis samma sak gäller just nu för träningen. De inställda träningarna kan vara de viktigaste och de jag ska vara mest stolt över. Visst behöver jag träning, speciellt långa löppass, men det gäller att hålla fokus på just de passen. Inga meningslösa pass nu, alla pass måste ha ett syfte. Den här veckan är löpvecka och ska bl a innehålla två långpass. Jag vet att det finns en helig regel som säger at man inte får öka mer än 10% per vecka och sådär, men regler är ju till för att brytas. Däremot gäller det som sagt att hålla fokus på det viktiga. I dag var jag på väg ut för ett lull-lull-pass med Rune i vagnen. Det enda syftet var att få upp veckovolymen och att jag tycte det skulle vara roligt att komma ut lite. Efter tio joggande steg kom jag på mig själv: Fokus, det är långpass som är prio nu, inte totalvolym. Bättre vila och kunna med ett rejält pass till helgen. Så jag vände, gick in och satte på kaffe istället. Jag var sugen, men jag behöver min vila.
I kväll blir det besök på Indian Haweli på Möllan tillsammans med Karina, Rune, min brorsa och minst en kusin. Sen spelkväll hemma hos oss. Jag är riktigt sugen på att vinna.
Nu är tanken att inte gå för max, för direkt efter tävlingen måste jag vara fit for fight för sista finslipet inför Kalmar. Taktiken är därför att träna på det mesta inför Kalmar genom att köra samma vätske- och energiplan och ungefär samma fart. Simma så bra jag kan utan att få andnöd. Cykla lugnt och försöka hitta pulsen underifrån, första 3-4 milen ganska lågt ner i puls för att sen öka lite sista halvan. Det finns många teorier om hur man ska lägga upp cykling på halv och hel Ironman-distans. Tom Rodgers menar att man ska börja relativt lugnt så att kroppen ställer in sig på fett som primära energikällan. När man cyklat halva ungefär kan man lura kroppen och öka intesiteten men ändå bibehålla relativt hög andel energi från fett. För mig handlar det dock om att ta det lugnt så att jag inte sliter ut mig inför löpningen. Om det sen tar en kvart extra så gör det inget. Men det ska bli spännande att se om jag lyckas hitta den låga puls jag vill. Det är inte alltid så lätt i tävlingssammanhang och ännu mindre efter en simning.
Löpningen tänker jag ta lugnt och stilla. Det är här skade- eller utsliningsrisken är störst och det är löpning som ger lång återhämtning. Jag tänker inte bestämma nån fart innan, men jag ska försöka låtsas som om jag hade en mara framför mig. Dessutom vill jag kunna njuta lite av tävlingen och inte må pyton som under hela löpningen i Göteborg triathlon.
"En inställd spelning är också en spelning", menade ju Ulf Lundell en gång i tiden. Precis samma sak gäller just nu för träningen. De inställda träningarna kan vara de viktigaste och de jag ska vara mest stolt över. Visst behöver jag träning, speciellt långa löppass, men det gäller att hålla fokus på just de passen. Inga meningslösa pass nu, alla pass måste ha ett syfte. Den här veckan är löpvecka och ska bl a innehålla två långpass. Jag vet att det finns en helig regel som säger at man inte får öka mer än 10% per vecka och sådär, men regler är ju till för att brytas. Däremot gäller det som sagt att hålla fokus på det viktiga. I dag var jag på väg ut för ett lull-lull-pass med Rune i vagnen. Det enda syftet var att få upp veckovolymen och att jag tycte det skulle vara roligt att komma ut lite. Efter tio joggande steg kom jag på mig själv: Fokus, det är långpass som är prio nu, inte totalvolym. Bättre vila och kunna med ett rejält pass till helgen. Så jag vände, gick in och satte på kaffe istället. Jag var sugen, men jag behöver min vila.
I kväll blir det besök på Indian Haweli på Möllan tillsammans med Karina, Rune, min brorsa och minst en kusin. Sen spelkväll hemma hos oss. Jag är riktigt sugen på att vinna.
tisdag 1 juli 2008
Mina skor
Jag älskar mina Asics Gel Foundation. Utan dem hade jag intekunnat springa. De är breda och trycker inte det minsta på den svullnad jag fick på trampdynan för några månader sen. De är grymma.
Jag hatar mina Asics Gel Foundation för de är så stora, tunga och klumpiga och totalt saknar löpkänsla. Fötterna glider runt i dem och det är som att an snörat på två stora necessärer med bra dämpning. De saknar passform och man snubblar så fort man lämnar asfalten eller gruset. Men jag får nog hålla mig till dem ett tag till. Jag har knappt nån svullnad kvar, men jag vågar inte chansa på skönare och smalare skor just nu.
Jag har satt igång med Rehabträningen nu och det är rätt kul, även om jag får en grym träningsvärk ochännu inte klarar riktigt så många repetitioner som jag ska. Jag funderar lite på hur jag ska utöka övningarna, för när man väl håller på kan jag lika gärna köra lite mer. Läste en tråd på funbeat om skadeförebyggande träning och fick en massa tips; plocka bestick med tårna, leka på lekplatsen (gör jag varje dag :) och andra konstiga övningar. Jag fastnade lite för MAQ-muscular action quality, en metod som syftar det till att öka den funktionella rörligheten och styrkan, men också neurologiska kontrollen, enligt en av upphovsmännen Pierre Johansson. Känns som mitt i prick för stela mig med den onda ryggen.
I söndags blev det första simpasset på ett par veckor och jag försökte hålla ett högt tempo med bara korta pauser. Det var tråkigt men väntat att upptäcka att jag tappat 10-15 sek/100 meter jämfört med i vintras, men å andra sidan kunde jag simma igenom passets 3200 meter utan att jag blev helt slut. Nåja, med våtdräkt på så löser det sig, då spelar bra teknik och vattenläge inte lika stor roll.
Igår blev det ett löppass på förmiddagen. Katarina och Emil lekte med Rune och jag stack iväg en runda längs Ribban och bort mot Sibbarp. Det är verkligen härligt med förmiddagslöpning, skön luft och det har inte hunnit bli så varmt. Sen är man nöjd med sig själv hela dagen och man blir piggare på nåt sätt.
I dag blir det vila. Ska förbi Möllevångstorget och bunkra upp med frukt och grönt, för nu börjar juli månad - månaden med fokuspå kost. Jag och Karina ska köra ett ryck och börja planera måltidena bättre innan vi handlar och minska ner på smörgåsarna. Vårt mål är att vi ska äta nyttigare, mer miljövänligt och säsongsbetonat och slänga mindre rester genom bättre planering. Vi äter väl ganska nyttigt redan nu, men vi ska bli ännu bättre och det blir alldeles för många rostmackor per dag. Kan bli ett kul projekt!
Möllevångstorget
Jag hatar mina Asics Gel Foundation för de är så stora, tunga och klumpiga och totalt saknar löpkänsla. Fötterna glider runt i dem och det är som att an snörat på två stora necessärer med bra dämpning. De saknar passform och man snubblar så fort man lämnar asfalten eller gruset. Men jag får nog hålla mig till dem ett tag till. Jag har knappt nån svullnad kvar, men jag vågar inte chansa på skönare och smalare skor just nu.
Jag har satt igång med Rehabträningen nu och det är rätt kul, även om jag får en grym träningsvärk ochännu inte klarar riktigt så många repetitioner som jag ska. Jag funderar lite på hur jag ska utöka övningarna, för när man väl håller på kan jag lika gärna köra lite mer. Läste en tråd på funbeat om skadeförebyggande träning och fick en massa tips; plocka bestick med tårna, leka på lekplatsen (gör jag varje dag :) och andra konstiga övningar. Jag fastnade lite för MAQ-muscular action quality, en metod som syftar det till att öka den funktionella rörligheten och styrkan, men också neurologiska kontrollen, enligt en av upphovsmännen Pierre Johansson. Känns som mitt i prick för stela mig med den onda ryggen.
I söndags blev det första simpasset på ett par veckor och jag försökte hålla ett högt tempo med bara korta pauser. Det var tråkigt men väntat att upptäcka att jag tappat 10-15 sek/100 meter jämfört med i vintras, men å andra sidan kunde jag simma igenom passets 3200 meter utan att jag blev helt slut. Nåja, med våtdräkt på så löser det sig, då spelar bra teknik och vattenläge inte lika stor roll.
Igår blev det ett löppass på förmiddagen. Katarina och Emil lekte med Rune och jag stack iväg en runda längs Ribban och bort mot Sibbarp. Det är verkligen härligt med förmiddagslöpning, skön luft och det har inte hunnit bli så varmt. Sen är man nöjd med sig själv hela dagen och man blir piggare på nåt sätt.
I dag blir det vila. Ska förbi Möllevångstorget och bunkra upp med frukt och grönt, för nu börjar juli månad - månaden med fokuspå kost. Jag och Karina ska köra ett ryck och börja planera måltidena bättre innan vi handlar och minska ner på smörgåsarna. Vårt mål är att vi ska äta nyttigare, mer miljövänligt och säsongsbetonat och slänga mindre rester genom bättre planering. Vi äter väl ganska nyttigt redan nu, men vi ska bli ännu bättre och det blir alldeles för många rostmackor per dag. Kan bli ett kul projekt!
Möllevångstorget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
