måndag 24 augusti 2009

Orienteringspremiär

Det är viktigt med matchande klocka och skor när man orienterar:
Garmin Forerunner 310XT och Vasque Aether Tech

I helgen stack jag, Uffe och Henning ut på en orienteringstävling som ingår i en serie som jobbet anordnar. I bilen ut försökte jag och Henning hetsa Uffe lite eftersom han är gammal rutinerad orienterare och borde spöa oss enkelt. Han försökte ändå snacka ner sig själv med argument som "löparknä" och "avsliten hälsena".

Hur gick det då? Jo, man kan väl säga att jag inte var så bra som jag alltid trott... Det ryktades ett tag om att jag kom sist, men sen visade det sig att jag hade en kille hela tio minuter efter mig. Det var jag rätt nöjd med tills jag fick reda på att det var en halt gubbe som gick hela banan...

Jag gjorde inte så många grova misstag, men jag var långsam på att orientera och kollade ofta på kartan. Roligast var att springa i obanad terräng. Tyvärr var jag lite för dålig på att orientera för att det skulle ge så mycket rent flåsmässigt, men vrister och vader skriker av träningsvärk i dag. Enligt Garmin blev det 8.5 km på 100 minuter så det var ju ingen vidare snittfart. Henning var tio minuter snabbare än mig och Uffe spöade oss båda genom att gå runt på strax under timmen.

fredag 21 augusti 2009

Maffetone-formen 2009

För ungefär två år sedan körde jag ett par månader enligt Maffetone. All träning gick i en puls runt 143 och resultatet var förvånande bra. I år har jag kört raka motsatsen till långa långsamma pass och satsat på korta men hårda pass. För att på nåt sätt dokumentera skillnaderna gjorde jag igår ett nytt MAF-test.

Mitt MAF-test går till så att jag värmer upp på en specifik runda, 2.1 km, och springer sedan 3 varv i Pildammsparken på puls 143. Varje varv är ungefär 2.85 km. När man springer på konstant puls så sjunker hastigheten över tiden och det är detta som är itnressant att notera.

Gårdagens resultat blev:

varv 1 -15:43 min, varv 2 - 16:02 min, varv 3 - 16:55 min

Detta kan jämföras med ett MAF-test i oktober 2007 efter min Maffeteone. Då hade jag varvtiderna 15:00, 15:07, 15:21.

1 maj 2008 då jag inte kört specifikt MAF-löpning men ganska mycket cykel och tränat rätt hårt inför Kalmar triathlon:14:30, 15:03, 15:27

1 sep 2008, dvs en månad efter Kalmar triathlon: 14:21, 14:43, 14:50.

Jag kan ganska enkelt konstatera att jag är betydligt sämre på att springa på låg puls nu och att jag dessutom har relativt dålig uthållighet på den pulsen. Mina varvtider är inte bara sämre utan de försämras snabbare också. Nu var inte förutsättningarna helt optimala eftersom jag sprang en halvmara med backträning dagen före och var lite sliten, men det ger ändå en fingervisning. Det var också ovant att springa på puls efter att ha kört utan pulsband i ett år.

Nåja, lite att fundera på nu när jag ska lägga upp träningen inför årets sista mål: Sörmlands ultramarathon och Markusloppet, båda i oktober. Någon renodlad Maffetoneträning blir det inte hursomhelst för jag kommer fortsätta köra crossfit, intervaller och backe, men kanske att jag borde börja köra lite långa långsamma pass också.

tisdag 18 augusti 2009

En liten smakbit av GAX

Leffe ser ut att trivas


I söndags var jag och Leffe så grymt nyfikna på hur det hade gått för folk på GAX att vi tog bilen till Ystad för att snoka reda på resultaten. Vi hade vissa förhoppningar om en och annan 100 miles-målgång också men de var helt enkelt för snabba för oss; alla hade gått i mål när vi kom fram. Men vi fick träffa 100 miles-finisher Jan-Erik med sina enormt svullna fötter och Kristina som trots hälseneinflammation lyckats med bedriften att gå i mål på 50 miles.

I terapisyfte joggade vi sedan 11 km på GAX-banan. Detta är förmodligen den tråkigaste biten, ut ur Ystad, men den var ändå fantastisk. Istället för att tjura över att jag inte kunde vara med ska jag glädjas åt att den ligger 45 minuters bilavstånd.

lördag 15 augusti 2009

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Skulle egentligen hållt på och packa inför nattens äventyr; GAX 50 miles. Istället sitter jag och surfar på barnsjukhuset i Malmö... Rune fick feber och feberkramper och vi åkte in till sjukhuset, han blev inlagd och efter nåt dygn fick vi gå hem på permis. Men sen kom febern tillbaka och han fick frossa och vi lyckades inte få ner febern. Så nu är vi tillbaka här igen. Han mår okej men har fortfarande feber.

Oroar mig för Rune och är besviken över att jag inte kan vara med och springa i natt. Bläh.

lördag 8 augusti 2009

Tankar inför GAX

Jag gillar verkligen att förbereda mig inför lopp. Det var en av tjusningarna när jag började med triathlon, för där finns det en uppsjö av prylar och saker som måste funka. Efter bara ett par triathlon blir man rutinerad och planeringen gå aldeles för fort för att vara ett spännande orosmoment. Men nu ska jag springa längre än nånsin och äntligen blir det otrampad planeringsmark igen :)

GAX 50 miles går hela tiden längs Skåneleden så det finns hyfsat med vattenkranar för påfyllning av flaskor. Vid 38 km ska en vänlig själ ha ställt ut cola, vatten och bananer i sin trädgård och vid 48 km finns banans enda riktiga station.Där finns alt i matväg plus att man har möjlighet att i förväg placera ut en drop bag. Den har jag mer eller mindre planerat klart nu: kanelbullar, Red Bull, Runekakor, nya strumpor, ny t-shirt, underställströja, en vindväst, batterier, extraglasögon, toapapper, tandborste med tandkräm (jag kan må sjukt illa av den söta smaken i munnen från alla geler mm), sporttejp. Plus nåt mer jag säkert glömt...

En annan planeringsdetalj är själva farthållningen. På Lidingö gick jag ut i en fart som kändes skön men ser jag på mina milpasseringar så var det för fort. Första milen på 51, andra på 53, sen 56, 1:03, 1:06. Spikrakt utför alltså. Därför funderar jag på att springa i bekvämlighetsfart, men tvinga mig till 5 minuters gångpaus efter varje 25 minuters löpning. Förra årets tvåa hade 9 min/km i snitt så det kan inte vara jättemycket man tappar på att gå.

Och så en mindre angenäm detalj: jag ska prova att vänja mig av med koffein för att kunna få koffeinkickar när jag som bäst behöver det, t ex klockan 3 på natten ute på en kall blåsig strand. I morrn börjar kaffe-ransoneringen:

Söndag 1 kopp
Måndag 2 automatkoppar
Tisdag 1 automatkopp
Onsdag 1 automatkopp
Torsdag clean

onsdag 5 augusti 2009

Genrep inför GAX

Nya klockan och ryggsäcken, i bakgrunden betar Skåneledens mördarkor


Med 10 dagar kvar till GAX tyckte jag det var dags för det sista lite längre passet och det var också på sin plats att förlägga det ute i terrängen på Skåneleden. Tanken var att det skulel bli lite av ett test för de nya prylar jag skaffat på sista tiden:

Garmin Forerunner 310XT, äntligen har jag en GPS-klocka

Runekakor som energi - har fått en trave av Katarina som hon och Kasper hade över sedan TransAlp. Jepp, vi snackar köpekakor.

Nya hyper-deLux-strumpor som får svetten att lukta sommaräng

Nathan hpl 020 löparryggsäck med vätskesystem (tredje passet med den)

Det börjar medelbra när deLux-strumporna spricker när jag ska ta på mig dem. Detta ska snart visa sig bara vara en av dagens flera motgångar. Eftersom jag inte litar på nya strumpor så hade jag med mig ett par extra och kunde ändå springa i väg.

Jag valde att ta en 15-km-slinga som jag sprungit ett antal gånger och jag känner redan efter hundra meter att det är rekordvarning i dag. Efter fyra kilometer kommer andra motgången; det rinner vatten längs min rygg och det är vätskeblåsan som släppt i limfogen. Tredje passet och den pajjar, det drar ner betyget på denna annars fenomenala ryggsäck.

Nåväl, jag fortsätter utan vatten och tänker att rekordet ska ändå slås. Efter ungefär 6 km kommer då tredje motgången; leden är fylld av kossor.

OK, det är lätt att sitta hemma och vara orädd för kor, men när man tvingas gå på coctailpartyavstånd mellan dem är det inte lika kul. Jag övertalar mig själv att de är snälla, men så reser sig en kossa upp och dumblänger på mig. Går jag för nära hennes kalv? Nej, de är snälla. Men så reser sig en jättetjur upp och nu lägger jag benen på ryggen i motsatt riktning. Tar sen en omväg runt hela fäladen och runt alla elak kreatur och ser mitt banrekord ryka all världens väg.

Men benen och kroppen känns bra. Jag mumsar Runekaka och magen protesterar inte trots att jag saknar vatten. Vädret är fint och den här delen av Skåneleden är otroligt vacker med ängar och åsar. Lite mycket kor bara och på ytterligare ett ställe blir jag hindrad.

Väl tillbaka i Skrylle har jag sprungit rundan plus lite till, 15.5 km på under 90 minuter och det är faktiskt rekord. Men nu känns inte kroppen speciellt bra längre och det gör ont i musklerna. Jag dricker lite på Skryllegårdens toalett och sticker sen ut på 3-km-slingan och nu degenererar kroppen snabbt. Det känns som jag sprungit en marathon och det går riktigt tungt. Dessutom springer jag fel och får springa över 5 km istället för 3.

I mål så kör jag direkt till Dalbys konsumbutik och köper en liter fruktyoghurt som jag halsar, 800 kcal på 20 sekunder borde göra susen. Men det är nåt som inte stämmer, kroppen är sliten nu flera timmar efter och jag mår illa. Känns precis som efter ett långt lopp, inte ett träningspass.

Ganska dåligt genrep med andra ord, både fysiskt och materiellt. Men, dåligt genrep - bra premiär :)

lördag 1 augusti 2009

Kalmar triathlon

I dag avgjordes Kalmar triathlon, SM i Ironman och årets grej i Triathlon-Sverige. Redan när jag uppdaterade första gången nån gång vid 8 i morse kände jag hur kul det hade varit att vara med. Som tröst hoppade jag i förra årets Finisher-tröja och körde ett crossfitpass:

Så många varv som möjligt på 20 min

400 m löpning
max reps pullups

Klarade 8 varv plus 200 m löpning. Antal pullups: 6+6+6+5+5+5+5+5.

Grattis alla som kom i mål!